Jag fick sedan låna en bok med titeln "Handledning uti Svenska Masmästeriet" skriven av Johan Carl Garnej, utgiven 1791. Det jag senare hittat recenserat om denna bok var att den var ansedd att vara världens (den översattes till många språk) förnämsta handledning i detta yrke fram till mitten av 1800-talet. Jag har läst den ett antal gånger och kan egentligen bara hålla med. Det är en mycket bra bok som beskriver i princip alla moment i både byggandet av masugnar, kraven på och förbehandling av råmaterial, förberedelser inför, start av, körning och avslutande av en kampanj inkluderande eventuella störningar som kan tänkas uppkomma och hur man åtgärdar processen. Har man kört moderna masugnar så kan man faktiskt förstå det mesta av vad han beskriver och kanske ännu mer förstår man hur tungt det kunde vara när man hade problem med hyttdriften.

Här är faktiskt ett utav nöjen med att läsa den här boken. Man får försöka sätta sig in i vad man visste då och sedan försöka förstå vad han menar för att sedan applicera den kunskap som vi har idag för att verkligen förstå vad det är för fenomen han beskriver. Ett exempel är att under större delen av Garnejs arbetsliv kände man inte till syre (upptäckt 1773-1775) utan arbetade fortfarande med flogistonteorin (framlagd tidigt på 1700-talet). Det märks i boken att det inte var helt klarlagt inom järnbranchen för det blandas lite mellan luftsyre och flogiston i texterna.
Det blir än mer uppenbart när man, som vi gjort, genomfört praktiska försök som inte riktigt fungerar som man trodde det skulle göra. Att efteråt läsa om texten, tänka igenom vad vi såg under vårt försök och faktiskt sedan förstå vad han troligtvis menade med det han beskrivit för att under nästa försök få det att fungera, det är riktigt skoj. Det tar lite tid för det är ju nästan ett år mellan våra möjligheter till försök.
Jag tror jag har läst hans bok fyra-fem gånger nu och det finns fortfarande delar som jag läser om och först nu kan säga att jag förstår... ....det finns saker i hans beskrivningar som jag fortfarande inte förstår och där jag tror han har rätt och hoppas att jag till slut ska förstå.
En sak till som är spännande och det är att hans beskrivningar är oerhört praktiska. Det märks att han faktiskt jobbat med det han beskriver. Han har inte bara stått på sidan om och tittat på utan han kan verkligen det han beskriver. Det finns ganska mycket skrivet, både i ett historiskt perspektiv och från nutiden, där den som skriver texten stått på sidan om och beskrivit skeendet utan att egentligen inte kunna något eller medverkat i händelsen. Här tror jag att nutida journalister och mediamänniskor faktiskt begår ett misstag när man hela tiden misstror de som verkligen arbetar med frågorna (ta dagens miljödebatt, energidebatt, ekonomidebatt, mfl). Det är faktiskt viktigt att de som faktiskt kan något om sakerna får komma till tals och kanske till och med vara de som dokumenterar.

Vet inte om jag svarat på frågan i rubriken Hur lär man sig köra en mulltimmershytta? men jag tror att svaret är:
.... man läser Garnejs "Handledning uti Svenska Masmästeriet"
.... då vet man teoretiskt hur man praktiskt kör en masugn som den såg ut på 1700-talet
.... tyvärr så är den teoretiska kunskapen man fått i sig något som man praktiskt måste pröva för att sedan teoretiskt återkoppla till hans praktiska beskrivningar. Så får man nog hålla på ett tag medan man lära sig mer och mer för varje gång.
.... att vi sedan har i minnet att vi inte försöker köra en masugn som den såg ut på 1700-talet utan det gäller att köra en rekonstruktion liknande de hyttor man hade på 1300-talet gör inte saken lättare.... storleken har betydelse.
? Kommer det mer om årets försök uppe i Lapphyttan här eller på föreningens hemsida?
SvaraRadera/Peter